Som rubriken lyder. Jag känner mig så fucking jävla ensam. Min bästa vän som bor i Skåne är på behandlingshem. Där får hon inte ha mobil. Det ändå hon får är att vara vid en dator 15 minuter varje dag, och kanske ringa i 15 minuter några gånger i veckan. Jag får knappt prata med henne. Jag får inte prata med henne om alla mina problem som jag behöver prata om. Jag kan inte ringa upp henne när jag är ledsen för att få stöd. Jag får inte ha kontakt med min bästa vän som är min klippa. Som får mig att vilja fortsätta kämpa. 

 

Alla vänner jag hade förr har flyttat ifrån denna lilla skithålan, för att plugga i större städer. Men jag är kvar här. Den enda jag umgåtts med det senaste har sagt upp kontakten med mig. Varför? För jag inte ville vara mer än vänner. Ska jag vara tvungen att tvinga mig själv till att låtsas vara kär i någon för att få någon att umgås med? Tvingas till att ha sex med någon jag blir äcklad av? Är det vad som krävs?

 

En av dom som flyttade till en större stad för att plugga träffade jag igår. Hon hade precis gjort slut med sin kille som hon varit tillsammans med i 6-9 månader. Det är länge. Dom hade gått igenom så jävla mycket tillsammans, falska rykten som ledde till att soc och polis blev inblandat. På samma helg som hon gjorde slut med sin kille, åkte hon hem till en annan kille och låg med honom. Plus att hon sög av en till. Hon är 16 år. Är det så man gör nu för tiden för att passa in?

 

När vi sågs igår så kom hon på idén att vi skulle iväg på krök hos en av hennes tjejkompisar. Jag sket i att det kanske skulle bli för mycket att hantera. Åkte med ändå. Vi kom dit, det var två tjejer där. Jag kände mig obekväm. Tiden gick, en till tjej kom. Blev ännu mer obekväm. Dom pratade om att "det blir synd om någon inte får någon att sova med". Man skulle alltså para ihop sig med någon att "sova" med under kvällen. Sov man själv så var det mobbat. Det var synd om en. Där gick gränsen för mig, jag fick panik.

 

Jag skyllde på att jag inte mådde så bra, att jag var otaggad. Och så visade tjejen som jag åkte dit med vägen till tåget. Hon följde inte ens med mig dit. Jag trodde hon var min kompis? Fick smsa min syster så hon gav mig en vägbeskrivning till vart busscentralen låg. För min "kompis" brydde sig ju inte. Har inte ens fått ett sms där hon undrar om jag kom hem. För nej, det spelar ju ingen roll. Det är ju bara Elin.